den blomstertid nu kommer
för alla med is i själen
som färdas dit vinden bär
med trasiga, svarta segel
och tankar som alltid skär

med lust och fägring stor
för ben som lockar blickar
som springer dit dom kan
och stora, tomma löften
blir drömmar som försvann


nu nalkas ljuva sommar
igen 

Kommentera

Publiceras ej