 Sprickor som krymper
ärr som bleknat i solen och små saker som sakta faller på plats. Att vakna i höstregn med livslust i strupen att andas av grådis men inte gå sönder. Att hitta hem i en värld som alltid varit vilsen och våga stanna kvar i lugnet. |
Senaste inläggen
- men jag kan inte
- och du bad mig bli lycklig med nån ny
- på andra sidan
- & ours, was an epic love story
- but the mountains were calling, and i had to go
- "lycka är sällsynt"
- på låtsas
- jag skulle aldrig bli 21
- du gör fortfarande ont
- vitalitet och röda kinder
- du
- alldeles levande
- E.
- och kaoset har lämnat mig
- clavicula, os zygomaticum och så vi.
- min person är inte min egna längre
- om det ändå vore som snapchat
- tiden går
- det slår mig varje gång jag tittar på honom
- och så faller jag
Arkiv
Kommentera