jag tror inte jag inbillar mig? vi skulle kunnat bli något särskilt. du inbillar dig ingenting, där. det är konstigt, du var det bästa som hänt mig, som en drog, när jag var i närheten av dig, kunde jag knappt andas, när du nuddade mig kändes det som elektricitet gick genom hela kroppen, jag tappade sinne för tid och rum. jag var villig att flytta bort från bergen, till dig direkt efter skolan, släppa allt vad resa och mina egna drömmar, för att vara med dig men du skakade om min värld på ett hemskt sätt, och det gjorde att jag var tvungen, att gå, från dig. men nu börjar jag tvivla |
Kommentera