Trycket
över bröstet det välkända mörkret explosionen inuti Du passerar förbi i minnet och jag stirrar oförskämt synar dig uppifrån och ner försöker hitta ett svar på varför det blev som det blev Bilden av dig orörlig i luften de blå fingertopparna ambulanssirenerna jag minns knappt din röst längre men Helvete vad jag saknar dig . |
Kommentera