| hundrunda i ett december som sväljer ljus. så mörkt, men aldrig ensamt. går med dig, det regnar och är storm och inombords mår jag ändå bra. jag har lämnat lägenheten där vår kärlekshistoria började och skapar nya minnen i en stor tvåa med vackra trägolv och högt i tak. mamma nämnde dig idag, det har hon inte gjort på flera år. hon sa att hon aldrig sett mig så förälskad någon gång, hon påminde mig om hur jag vetat att det var Dig jag skulle leva med. ville leva med. ville leva alls. jag är själv ikväll men aldrig ensam. ljuset och topparna är varma och behagliga, och jag trivs där jag är nu. i samma stad men så mycket mer levande. du gör fortfarande ont men jag vill aldrig ha dig tillbaka . . |
Senaste inläggen
- men jag kan inte
- och du bad mig bli lycklig med nån ny
- på andra sidan
- & ours, was an epic love story
- but the mountains were calling, and i had to go
- "lycka är sällsynt"
- på låtsas
- jag skulle aldrig bli 21
- du gör fortfarande ont
- vitalitet och röda kinder
- du
- alldeles levande
- E.
- och kaoset har lämnat mig
- clavicula, os zygomaticum och så vi.
- min person är inte min egna längre
- om det ändå vore som snapchat
- tiden går
- det slår mig varje gång jag tittar på honom
- och så faller jag
Arkiv
Kommentera