 Gatorna här känner till mina steg
Jag är ingen främling vid cykelstället Jag har aldrig vetat vart jag ska men alltid valt en riktning Andras hjärtan är solida muskler Mitt är en pöl som runnit ut spridit sig i hela kroppen Jag känner hur det slår mot insidan av huden Gatubelysningen tar slut halvvägs hem Mörkret slukar min synlighet och jag kan låtsas vara någon annan en stund någon som vill stanna här . |
Senaste inläggen
- men jag kan inte
- och du bad mig bli lycklig med nån ny
- på andra sidan
- & ours, was an epic love story
- but the mountains were calling, and i had to go
- "lycka är sällsynt"
- på låtsas
- jag skulle aldrig bli 21
- du gör fortfarande ont
- vitalitet och röda kinder
- du
- alldeles levande
- E.
- och kaoset har lämnat mig
- clavicula, os zygomaticum och så vi.
- min person är inte min egna längre
- om det ändå vore som snapchat
- tiden går
- det slår mig varje gång jag tittar på honom
- och så faller jag
Arkiv
Kommentera