Gatorna här känner till mina steg
Jag är ingen främling vid cykelstället
Jag har aldrig vetat vart jag ska
men alltid valt en riktning

Andras hjärtan är solida muskler
Mitt är en pöl som runnit ut
spridit sig i hela kroppen
Jag känner hur det slår 
mot insidan av huden

Gatubelysningen tar slut halvvägs hem
Mörkret slukar min synlighet och jag
kan låtsas vara någon annan en stund

någon som vill stanna här