| Du frågar om jag är nykter oskuld, möts av en tystnad som säger allt och lite till. Vi skrattar, elden reflekteras i dina ögon och du är så himla rolig och jag känner mig så ensam, vill ha din uppmärksamhet fast du kollar bort och vi säger det, flera gånger den kvällen att vi är både oskulder och nyktra fastän vi båda vet att det är långt ifrån sanningen. Det blev liksom bara vår grej och nu väntar jag på att du ska höra av dig för jag har redan tagit så många av de första stegen, vill inte verka desperat fastän den tanken slår mig rätt ofta nuförtiden och himlen är blå, dina ögon är blå, dina färger var blå i midsommarnatten och du hade mod att hålla min blick i flera sekunder och jag, jag minns bara hur ingen av oss ville släppa taget när jag var tvungen att gå. |
