Minnena har förvandlats till sårskorpor
Och jag vill inte ha dig så konkret
När allt ändå bara var på lek

Själen rostar
Vi talar i glastungor
Och jag är inte medveten om 
Hur djupt du har fallit
Förrän du blir ett andetag
I min nacke

Jag har aldrig påstått
Att jag inte känner smärta
Bara att världen fick fnatt
När stjärnhimlen spelade mina spratt

Jag har sett känslor dansa på glas
Jag har sett livet fly i ett hjärtslag
Och vad ska man göra när minnena blir döva?
Och man kiknar av skratt
För att natten kittlar en farväl

Känslan kysser döden
När det sista andetaget virvlar utom räckhåll
Jag förvandlas till dubblerade himlar
Och ristar i sommaren av glas
Att gryningen redan gått i kras

För det gör ont att älska en själ utan minnen